Allting annat blir så oviktigt! R.I.P <3

Jag vet själv hur det är att förlora någon man älskar mest i hela världen.
En förebild,någon man ser upp till,ens egen lilla idol!
Jag har vuxit och blivit stakrare och "accepterat" att man måste gå vidare!

Men när det drabbar någon annan blir man helt mållös,
jag får inte fram ett ord.
Det är så orättvist när männsikor rycks ifrån en :/
Och varför är det ALLTID dom bästa som försvinner först?!

Jag vet inte hur jag skulle reagera om min pappa hade gått bort nu,
när man är "vuxen",
jag var bara 15 när min pappa dog <3
Jag tror att jag skulle kunna bearbeta allting på ett bättre sätt om det hade hänt nu!
Men jag vet inte.
Man tänker ju klarare när man är lite äldre,
iaf jag.

Jag har legat och tänkt och tänkt hela natten!
Varför måste sånt här hända?
Ingenting man säger eller gör skulle kunna få den man älskar tillbaka.
Men man måste prata om det.
Stänger man in alla känslor så brister det rejält till slut.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra nått,
vad som helst!
Men man kan bara finnas där för dom som stod personen närmast <3

Livet är inte rättvist överhuvudtaget,
det vet jag.
Men varför ska sånt här behöva hända?


Ta vara på varandra,
visa hur mycket ni älskar varandra!


Man vet oftast inte vad man har för än det är försent!


Alla mina tankar går till en speciell person idag,
som igår förlorade en förälder <3

Tänker även på oss andra som vet hur det är att förlora en stor och betydelsefull bit av sitt Hjärta <3

Kommentarer
Postat av: anna

Jo jag vet ska inte lägga den där igen fan fan..

hehe, men jag kan gå på foten idag i alla fall.. Det är ett under!pusspuss<3

2010-01-15 @ 18:53:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0